#mansvar
Är inte Görans sexistiska beteende återigen toppen av isberget?
Medias hantering och männens öronbedövande tystnad blottlägger en rejäl bit till av resten av isberget.
Ett samhälle där tystnad råder och som till och med håller ryggen på män som begår övergrepp mot kvinnor och bortförklarar deras handlingar. Där övergrepp och sexism finns hela tiden i olika former. Ett samhälle där faktiskt många många män - säkert någon du känner - agerar precis som en Göran.
Framför allt håller vi tyst. Männen håller tyst. Som nu. Varför skriker inte männen ut sin vrede över det som händer. Det som händer om och om igen?
Många många kvinnor har inte varit tysta, så här vänder vi oss nu till män, till oss. Igen.
De flesta män håller nog med om att den sexism och de övergrepp som män står för är något dåligt. Åtminstone på en öppen fråga.
De flesta håller också med om att jämställdhet är något bra.
Ändå ser det ut som det gör. Göran kan säga grova sexistiska saker i direktsändning. I direktsändning.
En kvinna gömmer sig på grund av dödshot. På grund av Göran, media och männen.
I jämförelse med Göran är hon utan röst.
Det är väldigt långt mellan teori och praktik.
Långt mellan att säga att jag är feminist, att jag är för jämställdhet eller åtminstone att säga att övergrepp är dåligt, och se hur jag som man genom min iscensättning och acceptans av en maskulinitet som skadar och bygger på makt, bidrar till de övergrepp som sker och har skett. Att jag genom min tystnad accepterar.
Eftersom avståndet ofta verkar långt tror vi att det kan vara ett bra steg att helt enkelt lova sig själv och omvärlden att göra några viktiga praktiska saker. Som ett kontrakt.
Så att de handlingar så som de Göran gjort och den plattform han givits inte bara leder till ett tillfälligt upprört tillstånd i samhället som sedan faller i glömska. Särskilt hos männen.
Som ett sätt att påminna dig själv och andra män om att det handlar om praktik och inte bara om ord.
Att som ett mantra tänka för dig själv, eller säga högt, och kanske till och med få med andra män, så att ord blir handling.
Till exempel:
- Jag tar ansvar för mina egna handlingar för att inte bidra till eller begå övergrepp, sexism och kränkningar. Det finns faktiskt andra sätt att förhålla sig till människor där ledorden är ömsesidighet, lyhördhet, jämlikhet och respekt.
- Jag tar ansvar genom att säga ifrån mot skämt och beteenden som är sexistiska eller glider över i sexism och förminskande av kvinnor och icke-binära och av män som inte anses leva upp till ideal om manlighet. Här kan vi alla behöva hjälpa och lära av varandra då det i alla situationer inte alltid är lika lätt för alla att känna igen när det sker, hitta sätt att säga ifrån i olika situationer, minska risk för våld osv.
- Jag tar ansvar genom att lyssna till kvinnors berättelser, erfarenheter och kunskap.
- Jag tar ansvar genom att bryta tystnaden som döljer övergrepp och kränkningar. Ja, det är läge att skrika nu. Idag. Mot medias hantering. Mot mäns sexistiska beteenden. Mot omskrivningen av verkligheten där mäns syn på sin rätt över kvinnors kroppar blir normalt och naturligt, kanske lite lustigt eller ibland kanske till och med lite klandervärt för att förminska och komma undan. Mot ett rättssystem som inte fungerar.
- Jag tar ansvar genom att själv vara en förebild där jag exempelvis i mitt beteende aktivt försöker att inte återskapa unkna normer som bidrar till förtryck och begränsningar av andra. Och av mig själv. Kanske tar jag till och med hjälp av andra män för att prata om mina känslor och för att förändra mitt beteende. Jag är förebild genom att aktivt visa på jämställda, jämlika, solidariska osv normer och ideal i ord och handling.
Varje dag. Året om. Livet ut.
Ps. Vi vill vara tydliga med att texten riktar sig till oss med. Ds